Från förlamad till fjällmaratonlöpare

vågablitrött, traillöpning, cancer, motivation, vilja, fjällen, löpning, fjällöpare, Bagheera , Fjällmaraton Sälen, Avesta

För två år sedan gjorde en cancertumör i ryggen Thomas Strand förlamad från bröstkorgen och nedåt. I höst springer han 21 km fjällmaraton i Sälenfjällen.

En fraktur i en ryggkota visade sig efter analys även innehålla cancer i bilden. Efter behandlingar med cytostatika och strålning blev han även förlamad från bröstkorgen och behövde tillbringa 121 dygn i sjukhussäng under hösten 2013 och 2014. I höst springer Thomas Strand från Avesta Bagheera Fjällmaraton Sälen – 21 km i fjällmiljö.

Vi träffade Thomas en solig vårdag på Diccfors Consult Gym i Avesta där han idag regelbundet tränar 5-7 pass i veckan. Det lyser glädje om honom och det är svårt att inte smittas av hans inspiration och inställning till livet. Thomas har varit med om en resa de senaste åren extremt få behöver uppleva.

Det hela började med ryggont hösten 2013. Han hade några månader tidigare firat sin 45:e födelsedag, var svetsare till yrket och levde en sund livsstil med goda motionsvanor och utan tobak. Thomas hade även en passion för löpning och hade genomfört sju Göteborgsvarv i rad på tider kring två timmar på halvmaran. När smärtorna gjorde att han inte kunde utföra sitt jobb tog han kontakt med sjukvården som gav diagnosen diskförslitning och han ordinerades värktabletter och sjukgymnastik. Smärtan gav inte med sig och efter otaliga sjukhusbesök upptäcktes en fraktur på en ryggkota, vilket tidigare missats vid röntgen. Efter att ha gått runt med en bruten rygg i två månader opererades Thomas och började känna sig bättre.

På Diccfors Consult Träning och behandling AB i Avesta tränar nu Thomas för att återfå koordination, uthållighet och balans för att fixa ett fjällmaraton.

Efter någon vecka ringde de åter från sjukhuset och meddelade att de nu även hittat cancer i den analyserade ryggkotan och omedelbart var tvungna att sätta in strålnings- och cellgiftsbehandling och Thomas kallades åter in till sjukhuset. På natten dagen efter beskedet så vaknar Thomas upp på morgonen i sängen och kan inte längre röra sina ben då tumören nu blivit så stor att den orsakat en förlamning från bröstkorgen och nedåt.

Att titta ned på mina ben, ta i allt vad jag kan och ändå inte se dem röra sig var såklart oerhört tufft mentalt,

förklarar Thomas. Några veckor senare in i processen började han successivt att få lite tillbaka lite känsel och på tolv veckors tid, utvecklades han från att vara förlamad till att åter kunna gå några steg med rullator.

Vid ett kurator-besök i samband med förlamningen fick Thomas höra att han var den mest positiva människa kuratorn stött på, vilket överhuvudtaget inte förvånar mig efter vårt möte. Thomas vet att drömmålen och visionerna har varit oerhört betydelsefulla för rehabilitering och det bor en oerhörd stark vilja och drivkraft inuti hans kropp.

I mars 2015 startade han upp med gymträning efter att ha blivit pushad av Lars-Åke Dickfors som talade om att han visst skulle klara det. Träningen var till en början att klara av att gå mellan maskinerna på gymmet, ökades upp till att kunna gå i trappor och till slut var han ute på löparbanan där han klarade ett 400m-varv på 4min40sek. Ett halvår senare är han nu nere på tider under 3 minuter och gör hela tiden stora framsteg genom sitt gedigna arbete.

Han följde även med ett Avesta-gäng upp till Sälen vid fjällmaratonloppet 2015 som åskådare och för att träffa kompisar.

Väl på plats i Lindvallen talade Lars-Åke Dickfors om för mig att nästa år skulle jag också delta,

förklarar Thomas och målet blev snabbt ett faktum.

Balansen och förmågan att snabbt parera är något som fortfarande är nedsatt vilket han förstår kommer bli en utmaning på de delvis steniga fjällederna. Han tränar nu regelbundet med löpargrupp i Avesta och är egentligen inte orolig att något skall behöva gå fel i samband med loppet även om han har en viss respekt för distansen 21 km, då han hittills klarat som mest 4-5 km.

Han upplever även att vännerna omkring honom blir glada när de ser hans utveckling och hela tiden inspirerar och peppar honom. Visst medger han också att det är frustrerande att springa så långsamt när han vet hur det kändes något år tidigare, men ser idag en större tacksamhet och glädje över att kunna röra sig och uppskattar livet på ett annat sätt än tidigare. I slutändan förklarar också Thomas att det är resan mot målet som är det viktiga och skall vara mödan värd. All inspiration och motivation han får genom målsättningen att bli en fjällmaratonlöpare 2016 gör att han blir en vinnare redan från start oavsett resultat i loppet.